Det går bra (för FloMo) nu

Någonstans har det nog alltid funnits en vilja inom mig av att bli kändis. Syns man så finns man osv. Dock har jag inte synts i medier mer än av tillfälligheter några gånger i östgötsk landsortspress och lokalteve. Visserligen var jag under en tid Örebro universitets ansikte utåt i programkatalogen och på deras hemsida. Det måste dock tilläggas att jag fick detta modelljobb till stor del av att jag var en av få som tyckte det var värt att gå upp halv fem på morgonen för att bli fotad i ett tomt bibliotek i ”rätt ljus”, till den sparsamma ersättningen i form av ett presentkort om 200 kr på Akademibokhandeln.

Bättre har det dock gått för FloMo. Tidigare har han bl.a. varit modell för ett hårvårdsföretag i San Diego (och enligt obekräftade källor figurerat i en Viking Line-reklam). Men det är först nu han kan anses ha fått sitt stora break. Nedan är en länk till den nya ICA-reklamen. Notera att han fått till en klockren ”fiskmun”. Fast lite fet har han allt blivit borta i Thailand…

Se ICA-reklamen med FloMo här

Tack för allt!

Den där Barack Obama verkar ju vara en driftig karl. Nya jobbet började förvisso lite trevande med att han inte fick till läsandet av presidenteden något vidare men sen har det rullat på. Redan efter en vecka har han utlovat stängning av Guántanamo, öppnande av vägar in i Gaza, insatser för fri abort samt tillåtelse för homosexuella att tjäna sitt land militärt. Lite populism luktar det förstås men det känns i alla fall bättre att han säljer in sig på dessa fina saker än mer krig och en sänkning av inkomstskatten till 5 procent på bekostnad av skola och sjukvård som ju McCain propsade för.

Men mitt i dessa tider av förändringar och framåtanda vill jag gå mot strömmen och istället passa på att tacka George W Bush för den tid som varit. Inte för att jag tycker han har några vettiga åsikter eller att han, mig veterligen, skulle ha uträttat nåt bra. Däremot har vi människor mycket av lära av Mr. Bush då han på ett imponerande sätt helt ignorerat att nästan en hel omvärld tycker att han är en idiot, att han missköter sitt jobb och att han kört sitt lands rykte och ekonomi i botten. Istället för att anpassa sig till vad andra tycker har han kört sin stil och varit sig själv och sina (sjuka) ideal trogen.

Dessutom har han för mig, och typ 99 procent av alla andra människor utanför den amerikanska södern, utgjort en naturlig syndabock för allt elände på jorden. Krig, miljöförstöringar, lågkonjunkturer, hårstrån i tandborsten – allt har i åtta år gått att skylla på Bush och hans vapendragare Cheney, som passande nog heter Dick i förnamn.

Så nu önskar jag Bush och hans familj all lycka på ranchen i Texas och hoppas att världen snart har hittat en ny ärkeskurk. Det finns ett stort och viktigt tomrum att fylla.

Såntdär som vuxna gör

Historiskt sett har inte jag och Johanna sysslat så mycket med parmiddagar. Vi har inte arbetat på det sättet. Istället har det, på varsitt håll, lallats runt i Thailand, flyttats till USA osv. Men nu är det 2009. Nu ska det skapas ordning och byggas samboskap från grunden. Därför passade det fint att vi den gångna helgen hade besök av makarna Erixon; Micke (Exet) och Ulli. Exet är en av få utav mina kompisar som lever i tvåsamhet. De flesta andra kör sitt eget race och ägnar hellre helgerna åt att synda och dylikt.

När jag tänker efter så hade jag och Johanna faktiskt en grillkväll i den östgötska skärgården med Exet och hans dåvarande tjej i somras så helt obevandrade är vi inte i denna värld. Exets nuvarande, Ulli, är för övrigt från Tyskland och under våren kommer de båda flytta till Mannheim. Ytterligare en anledning till att jag känner mig som en torr svenne men i helgen passade det alldeles ypperligt: Tacos, lagom med alkohol och musik - och då inte bara Baywatch-låten - på skälig ljudvolym. Sammanfattningsvis en trevlig kväll. Lite ovant var det förstås för oss alla men jag tycker vi klarade oss undan med ett starkt G.

På söndagen gick tjejerna promenad samt fikade medan jag och Exet åkte till MediaMarkt i Skärholmen. Detta med anledning att min dator är döende och att jag nu tvingats formatera den tre gånger inom loppet av en dryg månad. Å ena sidan skulle man kanske kunna använda jobbdatorn även privat och därigenom spara sjuåttatusen, å andra vill man nog att ens egen PC ska vara just en personal computer. Hursomhelst hade de inte den jag ville ha på lagret och jag tvingades åka hem tomhänt. Idag, tisdag, lyckades jag få en kollega (med bil) att följa med till MediaMarkt och PC City i Barkaby men återvände även därifrån tomhänt. På torsdag kväll har jag bokat upp pappa för att skjutsa ut mig till Nacka för att där kolla datorer. Känns väl egentligen inte helt schysst att låta så många uppoffra tid med mig i elektronikaffärer utan att få nåt uträttat, men vad ska man göra vi har så risiga elkedjor i Sverige? Annat var det i USA minns jag; skitmycket personal och varor som bara var hälften så dyra. Å andra får kanske expediterna därborta inte så får många pensionspoäng men det har inte jag tid att bry mig om nu. Jag är en riktig vuxen och måste ju ha rejäla grejer.

De ofrivilliga

Kan väl inte påstå att jag är någon guldbaggekille direkt men det irriterar mig lite att den där Persbrandt-rullen igår fick pris som bästa film. Vill dock betona att jag inte såg själva galan utan läste om det i tidningen i morse. Jag lovar. Min bästa film 2008 var tvivelsutan De ofrivilliga. Jag skulle sammanfatta den som fem parallella, mycket träffande, berättelser om människor i prekära sociala relationer. Har ni inte sett den så rekommenderar jag den innerligt. När jag tänker efter så är det nog den bästa svenska filmen sen Tillsammans.

Min bästa utländska film 2008 var There will be blood. Ett psykologiskt familjedrama i texasisk oljeborrarmiljö. Eller kom den 2007?

Om ni tycker att jag har varit kultursnobbig nu så är det nog en sida som jag ärvt av min morbror. Exempelvis har han i vardagsrummet nåt slags instrument i ett olivgrönt, malätet, tygfodral men absolut ingen platteve. I bokhyllan står där böcker av ryska författare vars namn är svåra att uttala men få eller inga svenska deckare. Jag tycker det hela tyder på ett stort intellekt.

Omstart

För första gången sedan jag lämnade USA är jag ”med blogg” igen. Tidigare har jag resonerat att det nog inte finns något intressant att skriva om när man bara går runt hemma i Sverige och skrotar, jobbar nio-till-fem och inte längre ägnar helgerna åt resor till Las Vegas. Kanske är det så men nu jag har insett att man inte längre är någon Hypotetisk (Holland), FloMo (Thailand) eller Jojje (Hong Kong) och ska det bli något bloggande så får det bli här och nu.

Hypotetisk var för övrigt här under ett dygn tidigare i veckan innan han drog vidare hem till Amsterdam. Han talade vitt och brett om att efter studierna även söka jobb utomlands, lite beroende på från vilket land hans nästa flickvän kommer (senaste var från San Francisco). Själv har jag inte letat flickvän sen 2004. Ännu vuxnare är att jag och Johanna åter blir sambos i morgon. Hon är nyss hemkommen från sin jorden runt-resa och har nu fixat jobb här i Stockholm med start tisdag.

När man är vuxen ska man ju dessutom avge nyårslöften och i år slog jag till på det allra gubbigaste jag kunde komma på; ”att träna mer”. Därför har jag just promenerat runt Långholmen och ska i morgon genomlida mitt livs första spinningpass tillsammans med några kollegor i yngre medelåldern. Till råga på eländet på Friskis och under lunchen. Sådär som riktiga vuxna gör för att dom är upptagna med dagishämtning efter jobbet. Nyligen körde jag dock BodyPump på SATS med Kajsa som jobbar på PR-byrå. Det kändes lite mer chic. Hon umgås för övrigt med liknande planer på hårdare träning under 2009, eller som hon själv uttryckte saken (på en pizzeria): ”Vi ska bli så jävla fitta” =)