Finurligt ironiska var bilderna på folk i Danderyd, som rent statistiskt är Sveriges lyckligaste människor. Likaså bilderna under parollen ”här startar våldet” från det harmoniska skogslandskap som omger Bofors vapenfabrik. Men det som träffade mig allra mest var bildserien ”Vi särskilda” som introducerades som nedan. Med visst obehag tvingades jag konstatera att det var mig den handlade om!
Vi befinner oss i lagomlandet
det är en grådaskig tillvaro
Vi vill vara exotiska och spännande men finner oss hela tiden falla tillbaka i något slags H&M-ideal
Vi amerikaniseras fast bara sådär lite på ytan för vi vill inte sticka ut för mycket eller verka för konstigt extrema och avvikande
Vi ställer oss gärna i kön men kanske med ena foten lite utanför bara för att visa att minsann inte är som alla andra
Vi älskar vårt land men vi har tröttnat på svenskarna.
2 kommentarer:
Bloggen börjar spreta på ett riktigt spännande sätt. Jag trodde nog aldrig riktigt på det där med Svennebananen. Langhoe gör sig nog bäst lite olagom! Det kanske inte gäller fullt ut på jobbet dock? Ibland måste man ju gå ut på gatan som en vanlig man
Fint inlägg, men precis som Lennart säger så är du ju faktiskt ingen riktig Svenne banan. Och trots att det är mycket av känslan i presentationen som gör att jag inte känner att Sverige är min plats just nu, så är faktumet att du över huvudtaget reflekterar över det ändå positivt. Nu är det bara att du hänger dig åt vad du verkligen vill och skiter i vad Metroläsarna på tunnelbanan tycker.
Skicka en kommentar