En rättelse

I mitt förra inlägg försökte jag ge sken av att jag är en kille som trots det nyinrättade samboskapet inte tofflat till mig. Häromdagen, när jag och San Diego-Marcus var hemma hos San Diego-Danne och såg på Champions League, blev jag dock varse att den bilden kanske inte riktigt överensstämmer med verkligheten. De uppgav sig nämligen vara glada att se att jag var vid liv och tvingade mig svara på frågor som var jag hållit hus sedan Johanna kom hem. I en sån situation var det inte riktigt läge att förklara att den förra helgen spenderades med att fira Johannas, samt hennes mormors, födelsedag i Mariestad samt att den kommande ska spenderas med att utföra det event (spa-behandling) hon fick av mig i present.

Vill dock betona att jag, som en motvikt till allt tofflande, har lyckats klämma in en after work med Kajsa och Micke X ikväll.

Vad jag inte för mitt liv kan förstå är hur man skulle hinna med att ha ett liv om man dessutom hade haft tre barn, en villa, en båt, några bilar och en sommarstuga. Det finns ju faktiskt dom som har det.


Nedan illustreras Johannas födelsedagfirande, som för övrigt hade tema barnkalas:


Svärmors kokbok ligger inte riktigt "i tiden"


Lite oklart varför, men en av lekarna som Johanna
tog initiativ till var "försök pussa Fredrik Reinfeldt
på munnen med förbundna ögon".

Här har jag riggats med ögonbindel och läppstift. Min medtävlare,

tillika Johannas homie, Elin utför en pusschock. I ett instabilt

förhållande hade det nog kunnat starta ett triangeldrama men för Johanna var det inga problem. Inga problem alls.

Turnéplan våren 2009

Mitt liv har de senaste åren varit en kringresande cirkus där event och upplevelser stått högt i kurs. Det nybildade samboskapet har inte förändrat situationen för som synes har mitt bokningsbolag haft mycket att stå i även när turnéplanen för våren 2009 skulle sättas:

Februari:
21-22 Mariestad – Firande av Johannas 27- och hennes mormors 80-årsdag, i samarbete med The Färed Estate.

Mars:
6-8 Göteborg, besök i staden där man äter pasta som har legat på golvet, i samarbete med Dannes Spaghetti AB

13-15 Finspång, Mammas födelsedag, i samarbete med Agneta Entertainment AB

27 -30 Åre, konferens i samarbete med jobbet


April:
9-13 Finspång, Påsk i samarbete med Agneta Entertainment AB

18-25 Val Thorens, Frankrike, skidresa i samarbete med Exet Travels

30-3 maj Frankfurt/Mannheim,Tyskland, valborg hos Micke Exet, i samarbete Exet Travels


Maj:
Amsterdam, besök hos Patrik, i samarbete med Red Light District

29-31 FIM Swedish Speedway Grand Prix på Ullevi, i samarbete med Dannes Olja och Muttrar AB


Juni:
5-7 Sverige – Danmark på Råsunda, Langhoe Pleasure & Fun (jorå vi lyckades få tag på biljetter till slut)

Peking, Kina, besök hos Jojje


Med reservation för ändringar

Main sponsor:

På pricken

Igår var jag och Johanna på Galleri Kontrast vid Slussen och kollade fotoutställningar. Det var, som ofta, lite tema Det svenska samhället.

Finurligt ironiska var bilderna på folk i Danderyd, som rent statistiskt är Sveriges lyckligaste människor. Likaså bilderna under parollen ”här startar våldet” från det harmoniska skogslandskap som omger Bofors vapenfabrik. Men det som träffade mig allra mest var bildserien ”Vi särskilda” som introducerades som nedan. Med visst obehag tvingades jag konstatera att det var mig den handlade om!

Vi befinner oss i lagomlandet
det är en grådaskig tillvaro
Vi vill vara exotiska och spännande men finner oss hela tiden falla tillbaka i något slags H&M-ideal
Vi amerikaniseras fast bara sådär lite på ytan för vi vill inte sticka ut för mycket eller verka för konstigt extrema och avvikande
Vi ställer oss gärna i kön men kanske med ena foten lite utanför bara för att visa att minsann inte är som alla andra

Vi älskar vårt land men vi har tröttnat på svenskarna.

Finspång

När en kollega i fredags fick höra att mina homies från Finspång skulle komma på besök i helgen skrattade han till och frågade om det var skördefest på gång. Därför känns bilden ovan lite revanscherande då vi som synes är så snygga att vi skulle kunna utgöra ett popband. Det enda som avslöjar vårt ursprung är att vi åker t-bana hem från krogen. Stockholmare åker taxi men sånt finns ju t.o.m. i Igelfors och känns därmed inte lika häftigt.

Det var som alltid mycket trevligt med en reunion av detta slag och det är synd o skam att vi fyra nu alla bor i olika städer. Ännu en tråkig konsekvens av att vara från en mindre ort. Å andra sidan har ens rötter kanske tvingat en till att vara lite driftigare än vad man varit om man växt upp i Stockholm som tidigare nämnda kollega. Läste nånstans en teori om att England en gång i tiden blev världshärskare med kolonier i hela världen för att det är så jäkla risigt och grått på de brittiska öarna. Viljan att ta sig därifrån var helt enkelt så innerlig och jag tror det är lite samma med Finspång.

Idag har jag dock tvingats inkassera en svidande plump i driftighetsprotokollet. Den 6 juni var det nämligen tänkt att vi skulle ses i Stockholm igen för att se Sverige – Danmark på Råsunda men de blir planerna ser nu ut att gå om intet. Det gick helt enkelt inte att komma fram på Ticnets hemsida i samband med biljettsläppet i morse. Efter 45 minuter möttes jag av meddelandet att alla biljetter sålts slut. Dels tycker jag det påminner om att Sverige behöver en större nationalarena, dels om hur oerhört svältfödda vi är på bra fotboll. I exempelvis Spanien och Italien vet jag att man ofta spelar landskamperna på orter som Vigo, Udine och liknande för att man i de stora fotbollsstäderna inte bryr sig så mycket.

Så istället för landskamp får vi nu se fram emot reunions i form av skidåkning i Val Thorens, valborgsresa till Exets nya hemvist Mannheim, samt icke att förglömma; påskaftonens besök på stadshotellet i Finspång. Funkar ju det med.

Kollektivtrafik och gratismedier som kombo

Att stå och hästsova i en tunnelbanevagn ut till Kista är på ingalunda sätt det optimala sättet att börja en arbetsdag på. Att köpa bil känns dock inte aktuellt då tidigare nämnda förort ligger utanför vägtullarna, att en boendeparkering hemma i Hornstull skulle gå lös på nån dryg tusenlapp i månaden samt att Stockholm råkar vara en av de två europeiska huvudstäder som saknar en ringled (den andra är Tirana) med monstruösa köer som följd.

Därmed är det bara att gilla läget, konstatera att miljöpartisterna har fått mig dit dom vill och göra det bästa av situationen. Det bästa av situationen brukar vara att konsumera fördummande gratismedier såsom eurodisco-kanalen Radio 107.5 som i sina ”nöjes-” nyheter gottar sig i Britneys vårdnadstvist eller Travolta jr:s tragiska dödsfall. Tidningen Metro blir man heller inte så mycket klokare av. Efter ha bläddrat igenom dagens upplaga kunde följande konstateras:

Tidningen riktar sig i första hand till en läsekrets som äger bilar med en topphastighet på 430 km/h…



… att det här fettsugningsföretaget i Solna marknadsför sig med etosargument i form av att hänvisa till auktoriteten Madonnas uttalanden i en ”interview” samt det, i sammanhanget, positivt konnoterande ordet ”Hollywood”…



… och att det alltjämt aldrig är en svensk idrottares eget fel att denne misslyckas. Lindsey Vonn och de ytterligare tio åkarna som placerade sig före bäste svensk älskar förstås när det är dålig sikt i backen. Det här var nog rentav den sämsta ursäkt jag hört sedan Staffan Strand skyllde sitt dåliga höjdhoppande i en tävling på att den avgjordes ”i ett u-land” (Ungern).



Nu ska jag ta t-banan hem till Söder igen för att ikväll, lite oväntat, gå och se Hammarby Handboll i Eriksdalshallen.

Bland socialgrupp 1

Den gångna helgen var Johannas familj här för att ”kolla t’et” som man säger på östgötska. Säkerställa att dottern deras inte far illa i storstan i händerna på den där s.k. mediekillen som övertalat henne att flytta till Stockholm osv.

Såhär på måndagen vill jag dock medge att det hela flöt på smärtfritt och att deras eventuella oro i vart fall inte lär ha förvärrats. Upplägget var som följer: Middag på Långholmens värdshus med efterföljande promenad samt fika och spelkväll i våran lounge vid Hornstull på lördagen. På söndagen blev det, tillsammans med min far, Liljevalchs konstutsällning på Djurgården där en rad konstnärer ställde ut mer eller mindre abstrakt konst, ofta med lite perversa förtecken.


Ovan är mitt eget bidrag till konsten. Jag kallar fotot Tre generationer vid bilmotor i skumgummi. Just nu arbetar jag mycket med mobilkamera.

Förutom bilmotorn kunde man på Liljevalchs bevittna en toalettstol i rosa garn...



... samt Musse Pigg och Spindelmannen i form av två våta fläckar på en vägg:





Nu ska jag kompensera all denna högkultur med att se Super Bowl som jag spelade in i natt. Känns dock inte så spännande då Steelers bör ha haft det hela som i en liten ask.

Det går bra (för FloMo) nu

Någonstans har det nog alltid funnits en vilja inom mig av att bli kändis. Syns man så finns man osv. Dock har jag inte synts i medier mer än av tillfälligheter några gånger i östgötsk landsortspress och lokalteve. Visserligen var jag under en tid Örebro universitets ansikte utåt i programkatalogen och på deras hemsida. Det måste dock tilläggas att jag fick detta modelljobb till stor del av att jag var en av få som tyckte det var värt att gå upp halv fem på morgonen för att bli fotad i ett tomt bibliotek i ”rätt ljus”, till den sparsamma ersättningen i form av ett presentkort om 200 kr på Akademibokhandeln.

Bättre har det dock gått för FloMo. Tidigare har han bl.a. varit modell för ett hårvårdsföretag i San Diego (och enligt obekräftade källor figurerat i en Viking Line-reklam). Men det är först nu han kan anses ha fått sitt stora break. Nedan är en länk till den nya ICA-reklamen. Notera att han fått till en klockren ”fiskmun”. Fast lite fet har han allt blivit borta i Thailand…

Se ICA-reklamen med FloMo här

Tack för allt!

Den där Barack Obama verkar ju vara en driftig karl. Nya jobbet började förvisso lite trevande med att han inte fick till läsandet av presidenteden något vidare men sen har det rullat på. Redan efter en vecka har han utlovat stängning av Guántanamo, öppnande av vägar in i Gaza, insatser för fri abort samt tillåtelse för homosexuella att tjäna sitt land militärt. Lite populism luktar det förstås men det känns i alla fall bättre att han säljer in sig på dessa fina saker än mer krig och en sänkning av inkomstskatten till 5 procent på bekostnad av skola och sjukvård som ju McCain propsade för.

Men mitt i dessa tider av förändringar och framåtanda vill jag gå mot strömmen och istället passa på att tacka George W Bush för den tid som varit. Inte för att jag tycker han har några vettiga åsikter eller att han, mig veterligen, skulle ha uträttat nåt bra. Däremot har vi människor mycket av lära av Mr. Bush då han på ett imponerande sätt helt ignorerat att nästan en hel omvärld tycker att han är en idiot, att han missköter sitt jobb och att han kört sitt lands rykte och ekonomi i botten. Istället för att anpassa sig till vad andra tycker har han kört sin stil och varit sig själv och sina (sjuka) ideal trogen.

Dessutom har han för mig, och typ 99 procent av alla andra människor utanför den amerikanska södern, utgjort en naturlig syndabock för allt elände på jorden. Krig, miljöförstöringar, lågkonjunkturer, hårstrån i tandborsten – allt har i åtta år gått att skylla på Bush och hans vapendragare Cheney, som passande nog heter Dick i förnamn.

Så nu önskar jag Bush och hans familj all lycka på ranchen i Texas och hoppas att världen snart har hittat en ny ärkeskurk. Det finns ett stort och viktigt tomrum att fylla.

Såntdär som vuxna gör

Historiskt sett har inte jag och Johanna sysslat så mycket med parmiddagar. Vi har inte arbetat på det sättet. Istället har det, på varsitt håll, lallats runt i Thailand, flyttats till USA osv. Men nu är det 2009. Nu ska det skapas ordning och byggas samboskap från grunden. Därför passade det fint att vi den gångna helgen hade besök av makarna Erixon; Micke (Exet) och Ulli. Exet är en av få utav mina kompisar som lever i tvåsamhet. De flesta andra kör sitt eget race och ägnar hellre helgerna åt att synda och dylikt.

När jag tänker efter så hade jag och Johanna faktiskt en grillkväll i den östgötska skärgården med Exet och hans dåvarande tjej i somras så helt obevandrade är vi inte i denna värld. Exets nuvarande, Ulli, är för övrigt från Tyskland och under våren kommer de båda flytta till Mannheim. Ytterligare en anledning till att jag känner mig som en torr svenne men i helgen passade det alldeles ypperligt: Tacos, lagom med alkohol och musik - och då inte bara Baywatch-låten - på skälig ljudvolym. Sammanfattningsvis en trevlig kväll. Lite ovant var det förstås för oss alla men jag tycker vi klarade oss undan med ett starkt G.

På söndagen gick tjejerna promenad samt fikade medan jag och Exet åkte till MediaMarkt i Skärholmen. Detta med anledning att min dator är döende och att jag nu tvingats formatera den tre gånger inom loppet av en dryg månad. Å ena sidan skulle man kanske kunna använda jobbdatorn även privat och därigenom spara sjuåttatusen, å andra vill man nog att ens egen PC ska vara just en personal computer. Hursomhelst hade de inte den jag ville ha på lagret och jag tvingades åka hem tomhänt. Idag, tisdag, lyckades jag få en kollega (med bil) att följa med till MediaMarkt och PC City i Barkaby men återvände även därifrån tomhänt. På torsdag kväll har jag bokat upp pappa för att skjutsa ut mig till Nacka för att där kolla datorer. Känns väl egentligen inte helt schysst att låta så många uppoffra tid med mig i elektronikaffärer utan att få nåt uträttat, men vad ska man göra vi har så risiga elkedjor i Sverige? Annat var det i USA minns jag; skitmycket personal och varor som bara var hälften så dyra. Å andra får kanske expediterna därborta inte så får många pensionspoäng men det har inte jag tid att bry mig om nu. Jag är en riktig vuxen och måste ju ha rejäla grejer.

De ofrivilliga

Kan väl inte påstå att jag är någon guldbaggekille direkt men det irriterar mig lite att den där Persbrandt-rullen igår fick pris som bästa film. Vill dock betona att jag inte såg själva galan utan läste om det i tidningen i morse. Jag lovar. Min bästa film 2008 var tvivelsutan De ofrivilliga. Jag skulle sammanfatta den som fem parallella, mycket träffande, berättelser om människor i prekära sociala relationer. Har ni inte sett den så rekommenderar jag den innerligt. När jag tänker efter så är det nog den bästa svenska filmen sen Tillsammans.

Min bästa utländska film 2008 var There will be blood. Ett psykologiskt familjedrama i texasisk oljeborrarmiljö. Eller kom den 2007?

Om ni tycker att jag har varit kultursnobbig nu så är det nog en sida som jag ärvt av min morbror. Exempelvis har han i vardagsrummet nåt slags instrument i ett olivgrönt, malätet, tygfodral men absolut ingen platteve. I bokhyllan står där böcker av ryska författare vars namn är svåra att uttala men få eller inga svenska deckare. Jag tycker det hela tyder på ett stort intellekt.

Omstart

För första gången sedan jag lämnade USA är jag ”med blogg” igen. Tidigare har jag resonerat att det nog inte finns något intressant att skriva om när man bara går runt hemma i Sverige och skrotar, jobbar nio-till-fem och inte längre ägnar helgerna åt resor till Las Vegas. Kanske är det så men nu jag har insett att man inte längre är någon Hypotetisk (Holland), FloMo (Thailand) eller Jojje (Hong Kong) och ska det bli något bloggande så får det bli här och nu.

Hypotetisk var för övrigt här under ett dygn tidigare i veckan innan han drog vidare hem till Amsterdam. Han talade vitt och brett om att efter studierna även söka jobb utomlands, lite beroende på från vilket land hans nästa flickvän kommer (senaste var från San Francisco). Själv har jag inte letat flickvän sen 2004. Ännu vuxnare är att jag och Johanna åter blir sambos i morgon. Hon är nyss hemkommen från sin jorden runt-resa och har nu fixat jobb här i Stockholm med start tisdag.

När man är vuxen ska man ju dessutom avge nyårslöften och i år slog jag till på det allra gubbigaste jag kunde komma på; ”att träna mer”. Därför har jag just promenerat runt Långholmen och ska i morgon genomlida mitt livs första spinningpass tillsammans med några kollegor i yngre medelåldern. Till råga på eländet på Friskis och under lunchen. Sådär som riktiga vuxna gör för att dom är upptagna med dagishämtning efter jobbet. Nyligen körde jag dock BodyPump på SATS med Kajsa som jobbar på PR-byrå. Det kändes lite mer chic. Hon umgås för övrigt med liknande planer på hårdare träning under 2009, eller som hon själv uttryckte saken (på en pizzeria): ”Vi ska bli så jävla fitta” =)